Styrde av mot Karp dammen där de åtråvärda Koikarparna simmar.
Precis när jag kom fram började det regna , skit också.
Men det var bara en skur så efter tio minuter kunde jag börja fiska.
Regnet var nog perfekt flera fiskar började gå upp direkt , men det var bara en jag ville ha. Den orange-svarta koien.
I våras fick jag den helt oranga men fick ju ingen bild på den, men nu fanns läget på den jag alltid tyckt vart finast och störst.
Den var otroligt försiktig, precis som vanligt tänkte och började fiska på andra karpar.
Men efter en stund började koien plocka fler o fler hundmats bitar.
Jag fick ut ett bra utlägg utanför busken och lät den ligga.
Koien tog flera bitar runt mitt krokbete innan den vände om och tog fart mot mitt bete.
Precis framme stannade den och bara glodde på mitt bete med krok.
Skit tänkte jag nu såg han kroken, men istället för o vända började den noppra på mitt bete.
Adrenalinet stod över öronen på mig när koien sög in hela biten i en stor virvel.
Jag blundade o krokade o den satt klockrent, nu vara bara frågan om den skulle ut i sjön eller in i busken.
Gubben däruppe måste tyckt synd om mig för koien drog rätt ut i sjön.
Efter en bra fight där koien var urstark kunde jag äntligen håva den och den här gången skulle den fotograferas ordentligt.
Förra koikarpen i våras hamnade ju i plurret innan kameran kom fram.
Efter ett gäng foton kunde jag väga den till 4300 gr ett drygtkilo större än den heloranga i våras.
Glad som få satte jag tillbaka den och om jag får de två koikarparna igen tror jag inte men tio års väntan är över jag tog bägge på samma år gött det.
Finns några små som jag inte fått men de har inte samma snygga färgsättning men de ska nog också få sig en resa nån dag.
